Svensk ordbok 2009, webbversion
verb höll hållit, pres. håller
håll·er i|gen●avstå från att utnyttja hela sin förmåga
komm.det märktes att motståndarna höll igen när de visste att segern var säkrad○äv. ngt utvidgatvara måttfull
hålla igen med matenarbetsmarknadens parter manades att hålla igen på lönekravenhålla igen (på ngt)sedan 1752Subst.:vbid1-187183igenhållande