Svensk ordbok 2009, webbversion

hålla igen´ verb höll hållit, pres. håller håll·er i|­gen●av­stå från att ut­nyttja hela sin förmåga komm.det märktes att mot­ståndarna höll i­gen när de visste att segern var säkrad○äv. ngt ut­vidgatvara mått­full hålla igen med matenarbets­marknadens parter manades att hålla igen på löne­kravenhålla igen (på ngt)sedan 1752Subst.:vbid1-187183igenhållande